Då var årets stora äventyr runt Marmen avslutat och tankarna sorterats färdigt. Jag har haft den stora glädjen att ta åt mig ansvaret att få till en bana som kanske någon skulle kunna klara på 12h och det känns otroligt roligt att det också blev så.
Calle klev ur bilen, frågade mig vilka kläder jag kunde rekommendera och sedan drog han stadigt ifrån alla andra. När jag stod på stranden med Kennet och hans cykelkamrater var det med ett leende på läpparna som Calle drog upp sin surfski och snabbt bytte om, strax före Claes, troligen med segern i sikte redan då. Ombytt och på väg till cykeln kom Tomas upp ur sjön där han hunnit bada efter en olycklig kantring, några meter bakom kom Jonas.
När Calle senare nådde Anna vid Erik-Anders gården och kontroll K11 var de som skuggade samtidigt vid K10 och undertecknad med fyra kamrater vid K9. Det blev genom nästan hela tävlingen samma uppsättning; Calle ensam i ledning, Claes, Tomas och Jonas tillsammans, Daniel och Mattias efter dem och vi övriga fem i ett skönt tempo där bak. De som endast cyklade har jag inte träffat efter lördag, men fram till Gullberg och kontroll K7 lär det ha varit en härlig syn med så många målmedvetna cyklister i det karga vädret tillsammans. Att själv fått dela nästan hela dagen med fyra kamrater känns också det extra roligt, men när vi mötte Calle, på väg hem, vid vår sista växling fanns det inga tvivel att han haft lika roligt då han var jätte tacksam över bansträckningen.
Min förhoppning var att få till en bana av varierad terräng, med små och stora hinder, lätta och svåra vägval, samt med både vacker natur och intressanta kulturhistoriska mål. Alla som jag pratat med har uttryckt uppskattning över bansträckningen och det gläder mig naturligtvis extra mycket eftersom denna tävlingsform är en chans att sätta smultronställen på kartan och dela dem med alla som vill ut i naturen.
Prologen t.ex. är en av mina vanliga löparrundor och den är lika fin med snöskor på vintern som med korv och pilsner vid K1 på sommaren. Runt den tjärnen, och på andra sidan Marmen, finns mängder av gamla leder och smultronställen för löparen och MTB-cyklisten, eller bara de som vill ut i naturen ändå. Bland andra var Robbans kontroll från HEX2014 tidigare okänd för mig, men kommer med all säkerhet passeras igen både till fots och mtb innan sommaren är slut. Det har också blivit roligt att leta reda på historiken kring Marmen, som ju är full av spännande öden. Bland annat ska en s.k. spökraket ha landat här den 19:e juli 1946. Kan det kanske bli föremål för en framtida dykupplevelse bland alla trädykare som ligger över hela botten?
De som inte tävlade men deltog på andra sätt har också alla varit nöjda med arrangemanget. Så pass att jag fått ett antal medlemsavier av ordföranden i byföreningen för de som vill utnyttja bad och bastu mer frekvent! När vädret blev som det blev känns det bra att Pär och Lisa Ljusberg kunde sjösätta sin båt, och att de skuggade det enda ekipage som kunde trotsa vågorna och paddla utsidan av Storön. När Göran steg i land darrande som ett asplöv från en för liten sits och för lite kläder, känns det skönt att bytet var nära mitt hem, och inte ute vid någon strand på andra sidan sjön. Han fick fort upp värmen på cyklingen och kunde sedan sätta farten på löpsträckan tillsammans med Micke, vilket var riktigt glädjande att se efter ha sett Göran under dubbla filtar med okontrollerat skakande kropp.
På trekkingen dukade Anneli Söderlund upp fika vid Stormorshäll, vid Erik-Anders bjöds vi på fika av svärföräldrarna och Anna, och vid målet tog Mats Ljusberg ansvaret att tända och underhålla bastun.
Den enda skadan jag vet var min egen axel två dagar innan start som gjorde det högst osäkert om jag skulle kunna delta själv (det var t.ex. inte helt lätt att knyta skorna själv). Tanken blev att jag kanske kunde cykla med Kennet, men då tre tappra cyklister dök upp för samma ändamål blev det naturligt att slå följe med de fyra som aldrig genomfört en HEX tidigare.
Den resan har gett mig en av två insikter för framtida arrangemang; planera inte in HEX samtidigt som Lidingö Ultra och planera inte heller in en epilog samtidigt som Eurovisionsfinalen! Vädret kan man ju inte påverka och i år var det väl egentligen bara vädret som ställde till det lite? Kontroll 4 kunde bara nås av Lise-Lott och Per-Erik och dess korta sträcka från insidan Storön får anses försumbar i sammanhanget. Calle blev senare ensam att cykla uppför Gussiberget; väl värd den medalj min son Colin gav honom i mål!
Det har varit riktigt roligt att lägga banan för HEX, och för alla de som vill kan den ju nu köras när som helstJ. I sommar kör jag MTB-sträckan igen med avslutande bastu och bad. Tiden senare; platsen är väl känd nu?
Stor tack till alla som på något sätt varit inblandade i HEX201605, och tack för mig!
Vi ses i sommar, höst, vinter och på HEX2017J!
///Stephen Edwin banläggare HEX 2016
Ps. Tack otroligt mycket Stephen HEX 2016 kommer alltid att finnas DÄR
