Timmerhuset på timmerhusberget har en lång och spännande historia men tyvärr har mycket fallit i glömska under åren som gått.
En efter en som har kunnat återberättat den sanna historien har lämnat jordelivet, så det har varit svårt att få någon som kunnat berätta något.
Min far har hjälpt mig med att hitta någonting om stugan i alla fall och detta redovisade han för mig häromdagen.
Skogskiftet, som stugan står på, ligger på Byn 2:9 och ägdes av Olov Ekstrand när jag var liten. Stugan byggdes någon gång på 1930 talet av sonen till Olov Ekstrand, som heter Erik och en pojk från Bagaren Henriksson, som visst hette Göte. De har troligen byggt stugan på plats för det har inte funnits någon väg dit upp för att transportera dit ett hus från annat håll. De byggde ett utsiktstorn i närheten av stugan också, men det ramlade också sönder. Det jag minns från när jag var liten är att en yngre pojk från Bagars, Elmar Henriksson, gick upp till stugan lite då och då. Han hade en liten hund med sig ock gick och visslade efter stigen, som fortfarande utgår från elljusspåret.
När Olov Ekstrand blev död så såldes Byn 2:9 till bröderna Norlander och fick då beteckningen Byn 1:10.
Stugan stod sedan och förföll då ingen var dit och tittade till den.
Segersta OK sprang förbi stugan och hade ibland och ibland en kontroll där och såg att taket behövde bytas, samt att skorsstenen börjat ramla sönder.
Jag tror det var 1973 som vi frågade Nils Erland om vi fick övertaga stugan och rusta upp den. Det var inga problem, och vi började upprustningen. Vi hade ju en styrelsemedlem som var en duktig murare så vi började att rusta upp muren och öppna spisen. Sedan reparerade vi taket, lade på plåt och bytte ut några stockar i stugstommen. Vi bar allt material till upprustningen upp på berget. Vi var många så det gick bra. När stugan var klar så timrade John Östlund, också styrelsemedlem, en vedbod. Därefter blev det ett enklare dass. Efter ett tag så beslöt vi att bygga ett nytt utsikts torn, som fungerade några år, men det måste rivas senare när det började bli murket virke. Vi ville inte stå risken att någon skulle ramla ner och göra sig illa.
Tack för detta svar Pelle.
…om det är någon som visslar vid stugan så vet ni vem det är…
